Tiden går för fort...

Hösten är här. Känns som tiden inte räcker till. Älgjakten har börjat, så Johan tillbringar x antal timmar ute i skogen. Han har redan fått skjuta 2 st älgar i år, så han är rätt nöjd.

Försöker få någon pli på våran lilla Yra, lättare sagt än gjort. Vi går hundkurser och kör dressyr här hemma, ska under veckan även träffa en kvinna som är SUPER duktig på schäfer för att få goda råd och tips på träning. Yra ÄLSKAR att använda sina stämband när hon blir rastlös och vill något (hon gör sin röst hörd kan man säga!). Hon behöver mycket aktivitet och mycket av tiden måste läggas på henne.

Försöker även få tiden att räcka till att få tillbringa lite egen tid i stallet och rida en helt UNDERBAR häst, Godis (namnet på hästen). En liten utmaning för mig eftersom Godis rids efter Akademisk ridkonst. Ett nytt men INTRESSANT ridsätt. Har mycket att lära mig men det är superkul. Tisdagar vigs till att hjälpa min systers flicka Emma i stallet när hon ska rida. Jag kallar mig numera för hennes assistent eftersom hon blivit nog duktig för att rida själv. Men "assistenten" behövs för stöd, råd och sadling av de lite större hästarna plus att jag VILL vara med och se hennes utveckling, SUPERKUL.

Min träning (löpning) har jag inte sett mycket av sedan Juli, eftersom knäet har gjort sig påmint. Det har blivit bättre, så nu är det bara och försöka hinna ta sig ut och se om det håller. Jag VILL det så mycket. Vi har även fått friskvårdsbidrag från arbetet mitt som betyder att ett gym kort kommer att landa hemma hos mig. Dags att börja mjuka upp/stärka muskulaturen. Kan ju trots allt vara bra med tanke på mitt arbete.

Sen har vi ju vårat ABSOLUT VIKTIGASTE...Vårat hjärta Melwin som även han behöver MASSOR med uppmärksamhet av oss båda. Han växer så det knakar och kompisar har blivit en stor del av hans "liv".. Han saknar dagis när han inte är där. Numera är man Mamma och pappa som uppfostrar och lär honom ett och annat i livet, inte lika mycket hans lekkompis.